Idag ar det Zygfrid Stafas 10 ars dag! GRATTIS!
Det blev en Simpsons kortspel och en liten tuggummi maskin fran mig! Han verkade bli glad!

Vi gick till en Italiensk restaurang och nar vi kliver in sa ser jag en riktigt snygg kille med wrangler jeans, quicksilver troja, nike skor, ja han sag valdigt svensk ut helt enkelt. Pappan sag ocksa valdigt svensk ut med sin skjorta och cardigan. Sedan hor jag dotter saga: Sa, pappa, vart ska vi sitta?
Sedan forsvinner de ut ur rummet! Jag blev alldeles paff! De pratade svenska! De ar svenskar i samma byggnad som mig!!!

Restaurangen var sa klart enorm sa jag fick leta ett tag, hittade de sittandes i baren. Jag fragade pa engelska ifall de var fran Sverige och ja! Det var de! Jag pratade pa och det var sa konstigt att sta dar och prata med den har familjen pa svenska! Mamman var valdigt trevlig och hon berattade aven att hon hade varit utbytesstudent i Skottland da hon var 16, hon hade akt med samma organisation som mig!

Jag gick tillbaks till min plats och det kandes plotsligt valdigt haftigt att jag statt och pratat med fem svenskar i staden Columbus i Ohio.
Jag kom pa att jag glomt fraga var de kom ifran sa nar det var dags att ga hem fragade jag om var de kom fran och de var fran Eskilstuna. Jag berattade att jag kommer fran paradis on Gotland och de trodde forstass att jag var en stockholmare, men icke, jag ar en redig gute! ...med lite forvrangd dialekt dock...
Vi sjong sedan ja ma hon leva for en av deras dottrar. Kul! underbart att veta att spraket fungerar, aven fast det ar svart att plotsligt stalla om!